Benjamin Staerns Concertino för horn och orkester, med undertiteln ”Pont de la Mer” (”Bron vid havet”), fick sitt första framförande av Einar Öhman i Malmö Live den 30 april. Benjamin Staern är född 1978 har studerat i Malmö under åren 1998-2005 för bl a Rolf Martinsson, Hans Gefors, Kent Olofsson och Luca Francesconi. Hornconcertinot är komponerat 2015 och tillägnat Einar Öhman. Staern berättar att han inspirerades av en Baudelairedikt och tänker sig solisten som en ”sångare utan ord” och orkestern som en kör.
Jag tycker att det nyskrivna verket var tilltalande på många sätt. Concertinot är ca 15 minuter långt och solisten får visa upp sig ordentligt med både kvarttonspassager och naturtonsspel. I början är solostämman mer stillastående och går in och ut ur olika klanger tillsammans med orkestern. Så småningom utvecklade sig hornstämman till mer melodiska fraser som kändes välskrivna för instrumentet. I mitten av stycket började solostämman att samtala med de båda orkesterhornisterna (Gunnar Rohlén och Thomas Ekman) som först spelade offstage och som dittills alltså inte suttit i orkestern. Samtalet utvecklade sig till lite mer duellerande, innan de intog sina platser på podiet. Hela stycket avslutades med att alla tre hornister samlades framför 1:afiolstämman och tillsammans vandrade ut för att till slut bara höras som ekon utanför scenen.
Instrumentationen var genomgående så transparent att man hela tiden kunde höra solisten, något som inte alltid är självklart i solokonserter. Idén att involvera orkesterhornisterna innebar att det också bjöds på fina partier där alla hornister fick vara solistiska. Orkesterstorleken var i det närmaste wienklassisk, med undantag för en tuba, vilket kanske tyvärr försvårar programsättningen av detta verk för de mindre orkestrarna.
Hans-Erik Holgersson
