I början av 2012 gick hornisten Kurt Törnblom bort. Här minns Sven-Erik Sieurin sin vän och kollega.
Vad säger man om någon som Kurt? Om man tar essensen av orden människa och musiker, så får man Kurt. Jag kom till Sverige I januari 1992 från Chicago till Östersund, för att spela med Östersund Serenadensemble. Jag hade ingen aning om vad det var för ensemble jag skulle till, ingen aning om vilka musiker som spelade där. Ingenting. Jag hade fått chansen att få komma till Sverige, så jag tog den. Jag minns den första dagen, som om det vore igår. Vi stämde (442 Hz, vilken chock!) och började repetera. Kurt spelade första, och jag andra. Det var magi från första tonen! Varken före eller efter det har jag spelat med nån hornist som allting bara klickade med. Det var början på en underbar vänskap, både musikaliskt och privat. Det kom så mycket glädje ur hans horn. Det enda jag behövde göra var att följa honom och efterlikna hans musikalitet.
Kurts kärlek till musiken var ändlös. Han lämnade aldrig musiken i replokalen. Om nån levde för musik, så var det Kurt. Hans hem var helt genomsyrat av musik. Kurt var musik. Blues, folkmusik eller jazz, det spelade ingen roll.
Jag minns vår första stora konsert vi spelade, efter ett antal veckor med skolkonserter och spelningar på servicehus. Det var en veckas turné runt om i Jämtland. Efter den sista konserten, i Östersund, gick vi ut och fick oss lite att dricka, och skämtade med varandra om att så här skulle det låtit om Ib och Dale spelat i samma sektion. Vi var fulla av övermod och vin, men vi hade det underbart, som vi alltid hade i Östersund.
En av mina favorithistorier om Kurt är handlar egentligen inte om musik. Min första vecka i Sverige bjöd Kurt hem mig till sig på middag. Hans dotter, som bara var 6 år då, gjorde sitt bästa för att hålla sig ifrån mig. Många år senare frågade jag Kurt varför hon hade varit så rädd. Han svarade, med en glimt i ögonen, att i hela sitt korta liv, hade hon hört talas om dessa ”jävla amerikaner”, och nu fanns det en i deras hus!
Sven-Erik Sieurin
(översättning: Thomas Lindgren)
